Bor man på en ort där närmsta paddelbara sjö ligger drygt 3 mil bort är frågan berättigad. Kajakpaddling betraktas som en miljövänlig sysselsättning, men ska kajaken transporteras 7 mil på biltaket vid varje tillfälle är det inte mycket bevänt med miljötänket. Någon gång i mitten av 80-talet prövade jag kajak första gången. Jag hyrde vid några tillfällen vid Kyrkekvarn och fann direkt att det passade mig. Underbar naturupplevelse kombinerad med konditionsträning innebär en optimal friidssysselsättning. Hösten 1988, tror jag det var, annonserade en kajakhandlare i Tibro om utförsäljning. Annonsen resulterade i att jag köpte en Nordkapp LRH. Inte den mest optimala nybörjarkajaken och premiärturen blev en obehaglig överrraskning. Kajaken skilde sig en hel del från de jag tidigare hyrt. Idag har jag svårt att förstå hur balansen i den kajaken kunde orsaka problem, men så var det. Efter tips om ballast - borde jag fattat själv - blev det lättare att hålla sig på rätt köl. Nordkappen hängde med några år. Mestadels blev det motionsturer i Stråken, men även en och annan tur på Vänern och västkusten. Mina söner gillade kajaken och lärde sig snabbt att hantera den på våra campingsemestrar i Tiveden. På bilden sitter Björn i Nordkappen. Förmodligen ligger kajaken i sjön Trehörningen. Efter att ha paddlat Göta Kanal - loppet, 21 km med 9(tror jag) lyft förbi slussar, tröttnade jag dock på modellen och började leta efter en mer lättdriven kajak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar