Efter att ha konsulterat läkare p.g.a. min svullna hand fick jag ett tydligt råd: paddla inte mer så länge handen är svullen. Det ömmar inte mer än att jag klarar att paddla, men jag följer doktorns råd. Besviken? Nej, jag hade nog bara paddlat några dagar till ändå. Under 11 dagars paddling finns det mycket tid att tänka. Redan första dagen när jag passerade Stömstadsområdet med paradiset Koster några kilometer väster ut kändes det lite besynnerligt att bara passera. Jag har tagit ut en stor del av mina drygt 40 sparade semesterdagar för den här turen. Tankarna som fortsatte att mala var om jag skulle använda alla semesterdagarna för att försöka ta mig till Haparanda. Nu skulle det ju faktiskt finnas tid att lägga en paddelvecka på Koster, en vecka i S:t Annas skärgård, en vecka i Stockholms skärgård o.s..v. Dessemellan koppla av hemma med Rosanne och fixa lite med huset. Jag skulle också få tid att lära mig behärska min Struer Razor (som jag med nöd och näppe håller balansen i). I många år har jag funderat på HBB. Nu vet jag att det inte var något för mig och kan ägna mig åt annat. Samtidigt är jag än mer imponerad av er som fullföljt uppgiften, några av er vid 5 tillfällen. För att inte tala om Klumska, Lindman, Brattström med kompis, Fischer, Danielsson m.fl.
Bloggen fortsätter jag att skriva.
Hur gick det för Thomas Åhlberg på Orust-kajak och hans motordrivna kajak? Jo, kajaken levererades till Orust-Kajak samma dag jag lämnade, men tyvärr fanns inget batteri med till den eldrivna motorn. Kanske det har kommit nu?
Rosanne hämtade mig i Glommen. Under tiden jag väntade på henne passade jag på att hälsa på min småskollärarinna Marianne Rynefors, som bor i Glommen sedan 1978. Marianne tvekade lite när hon öppnade dörren - avslöjade sedan att hon trodde det var Jehovas som knackade på - men det blev ett hjärtligt återseende. Så om några Flobybor läser dessa rader, hälsar Marianne till er alla.
