Shake it - om personligt förfall

Så långt har det alltså gått. En gång för 20 år sedan bantade jag. Under några månader gick jag ner 10 kilo på en diet som bl.a. innehöll ananas och bananer. Några månader senare gick jag upp 13 kilo och var farligt nära 100-kilosgränsen. Jag bestämde mig då för att aldrig mer banta. Vikten skulle kontrolleras med det enda vettiga - motion och sund kost. I det stora hela har jag klarat detta, men under 2009 har det blivit alldeles för lite motion och 5-6 kilo mer på vågen. Alla vet att en viktökning på 5-6 kilo som huvudsakligen beror på utebliven motion i själva verket är mycket mer. Jag har säkert tappat 3 - 4 kilo muskler också. Den vanliga vägen - lite mindre mat och minst 4 - 5 motionspass i veckan - skulle det ta minst ca 3 månader att komma tillbaka till formen december 2008(då förfallet startade). Så länge vill jag inte vänta och därför är jag nu i "skakträsket". Trodde aldrig jag skulle hamna här, men så är det.

Vad blir det härnäst? Lådvin, bingolotto och dansbandsmusik? Bantningskurer som avlöses av matexcesser; hämtpizza direkt ur kartongen och billigt öl från tyskland? Kajakerna säljs och ersätts med en HD i garaget. När förfallet väl startat vet man inte var det slutar.

Nu är det skaksoppor och cykel till jobbet som gäller. Har inget annat val. I maj måste jag vara i form för att kunna hålla ett snitt på > 4 mils paddling per dag. När startskottet går är några kilon för mycket inget större problem, förutsatt att formen är god för övrigt.

Och tro inte att jag skakar soppor för fåfängans skull. Aldrig skulle jag göra det. Tro mig.

Kokatatism - en svårartad paddelkomplikation

Bloggaren i flytväst och jacka, men ingen torrdräkt - än finns det hopp.


Kokatatism – ett växande problem
Kajakpaddling associeras oftast med frisk luft, motion, hälsa, meditativ aktivitet, naturupplevelse et.c. Det finns dock en baksida med kajakpaddling. Det handlar om ett ospecifikt prylbegär med mer eller mindre allvarliga biverkningar. För den som nyligen trätt in i kajakpaddlingens värld är det ett måste att vara medveten om riskerna. Hur kul är det att besöka en kajakhandlare för att köpa ett par paddelhandskar och lämna butiken med en svindyr flytväst, kolfiberpaddel, multifuelkök och GPS. När du lämnar butiken är du fullt upptagen av att navigera hem med hjälp av GPS:en, men när kontoutdraget senare visar att du bränt familjens semestersparkassa är det lätt att hålla sig för sig skratt. När sedan hustrun hittar dina gömda prylar och inleder 3:e gradens korsförhör hade du hellre suttit i en kajak på en stormig Väderöfjord. Kajak paddlas av både män och kvinnor, men alla rön pekar på att män löper större risk att äventyra hushållsekonomin genom spontanköp som reducerar makans lördagsshopping till en piss i havet(ursäkta uttrycket).


Det ovan refererade är allvarligt nog, men det finns en komplikation med kajakpadddling som överträffar allt annat – Kokatatism. Kokatat är svindyra kajakaccessoarer från relativt harmlösa paddelshorts för ca 700 kr till torrdräkter för 15 000 kr. Kokatat tillverkar produkter i både enklare material och 3 lagers Goretex. Just kombinationen av Kokatat och 3 lagers GoreTex tycks korsreagera på ett ödesdigert sätt. När dina tankar domineras av planer på nästa Kokatatinköp är du illa ute. Beroendet kan börja med ett köp av ett par enklare handskar, som i och för sig är dubbelt så dyra som alla andra märken, men ändå överkomliga. Via flytväst och en Tectouranorak slutar det alltför ofta med en torrdräkt och sedan är det kört. Nu upptar Kokatat hela din tankevärld. Man skulle kunna tro att köpet av torrdräkten var kronan på verket, men det är bara början. Ständiga diskussioner med likasinnade kamrater och ett evigt nätsurfande i jakt på nya produkter är säkra tecken på att du behöver hjälp.


I Sverige har ofta inkörsporten för den västssvenske Kokatatisten varit ett besök i en viss butik på västra Orust. Denna kajakbutik ligger vid det som i paddelkretsar benämns som ”pusher bay”. Hemfallna Kokatatister har finansierat sitt eget missbruk genom att själva kränga Kokatat vid ”pusher bay”. Som vid allt missbruk, är skadeverkningarna svårare för den med lägre socioekonomisk status. Det finns exempel på missbrukare som sålt av allt, t.o.m. kajaken, för att finansiera nya Kokatatinköp. Om du nu hör till den privilegierade grupp som utan problem kan bränna 10 - 15 000 kr / månaden på Kokatat, ställ dig då frågan om du är villig att låta ditt liv styras av Kokatat. Det första du tänker på när du vaknar är Kokatat och det sista du tänker på innan du somnar är Kokatat – om du nu inte tvingas ligga sömnlös p.g.a. Kokatat.

Hur vet du att du är beroende?

Om du under den senaste tolvmånadersperioden uppfyllt minst tre av följande kriterier är du beroende:

• Ökad tolerans – Det räcker inte längre med inköp av shorts och handskar; du vill ha tyngre grejer, men ändå skänker dig varje nytt inköp inte samma tillfredsställelse som det första inköpet – det s.k. junfruinköpet.
• Abstinens – suget efter nya Kokakatprodukter yttrar sig i oro, hjärtklappning, svettningar et.c. eller du försöker lindra abstinensen genom inköp av mindre potenta preparat som Hiko, Aristic, Palm et.c.
• Inköpen blir ofta mer kostsamma än du planerat; du hade tänkt komplettera flytvästen med några accessoarer, men lämnar butiken med en torrdräkt och ett svindyrt SMS-lån.
• Du inser att Kokatat är ett problem och vill eller har försökt att ta dig ur beroendet.
• Mycket tid ägnas åt att få tag i Kokatat. Du vänder dig till försäljare över hela världen.
• Viktiga sociala aktiviteter, yrkes eller fritidsaktiviteter överges eller försummas p.g.a. Kokatatberoendet
• Du fortsätter planera nya inköp trots vetskapen om att detta leder till att du ödelägger ditt liv

Hur får du hjälp?

• Psykodynamiskt inriktade behandlare är tämligen säkra på att Kokatatmissbruket emanerar ur traumatiska upplevelser i orala fasen och att Kokatat är ett ett försök att återskapa ett förlorat övergångsobjekt. Det är möjligt att analysen är riktig, men psykodynamiskt inriktad terapi har inte visat någon evidens vid behandling av Kokatatmissbruk.
• Olika former av KBT-behandling har visat sig vara effektivast, men ännu har ej någon studie presenterats som uppfyller vetenskapliga krav på evidens.
• I USA – där Kokatatmissbruket pågått betydligt länge – har självhjälpsrörelsen Anonymous Kokatatist´s varit ett stort stöd för många beroende.
• Behandling med SSRI-preparat har hjälpt beroende som redan innan insjuknandet visat obsessiv problematik.
• På senare tid har ECT-behandling visat lovande resultat. Det är den i andra sammanhang icke önskvärda komplikationen i form av amnesi som haft positiv effekt på beroendet. Den beroende glömmer helt enkelt Kokatat - och allt annat också.
• Hypnos har visat god effekt. Paddlare är lätta att försätta i trance och mottagliga för behandlingsformen. Genom aversionsterapi har kokatatister "programmerats" till häftigt illamående vid blotta åsynen av Kokatatloggan. Det är viktigt att enbart vända sig till certifierade hypnosterapeuter. Hypnos är ingen behandlingsform ska utövas av veckoslutsutbildade coacher.

Som vid andra beroendetillstånd har det visat sig att det är fler som tillfrisknat genom spontanläkning än genom behandling. Spontanläkning initieras inte sällan av omvälvande händelser på det personliga planet som förälskelse, religiös omvändelse, föräldraskap et.c. Dessvärre tycks det som att allt för många tillfrisknande har ersatt beroendet med andra preparat som alkohol, bensodiazepiner, amfetamin, heroin m.m. J.J. Cale är ett talande exempel. J.J. fastnade tidigt i ett Kokatatberoende och skildrade detta i låten Kokatat - if you wanna get down, get down on the ground - buy kokatat! J.J. lyckades frigöra sig, men hamnade istället i ett cocainmissbruk och efter några få ändringar i texten var hit:en given.

Kokatat och Gore-Tex XCR - en ödesdiger kombination.

Fler bilder från kajaktur i insjö

Övre delen av det vattenfall som finns på bild nedan. Vattenfallet hittar du vid Mondalesstugan utmed Bohusleden.

Det blev mörkt fort, men vi behövde inte oroa oss för norrmän och göteborgare i allt för stora och snabba båtar.

Bäverhydda, men någon bäver såg vi inte.

Kajakhelg i Bohusläns inland

2009 har varit ett år med alltför lite paddling så här långt. Den gångna helgen togs lite igen. Det blev en tur med Tjörns kajakklubb. Vrakpaddling väster om Orust stod på programmet, men istället blev det insjöpaddling i Bohuslän. Tjörns kajakklubb är ett gäng entusiastiska paddlare spridda över hela Sverige och halva jordklotet. Du betalar medlemsavgift om 100 kr en gång och är sedan medlem hela livet.  Vid 10 - 15 tillfällen per år arrangeras grupputflykter. Vrakpaddlingen ansvarade Per-Erik och Christina för, ett äkta par som hör till klubbens pionjärer. Helt nyligen lämnade de Göteborg och flyttade in i sitt nya hus i Munkedal, vilket resulterade att de fann, nya, annorlunda paddelvatten inpå husknuten och därmed flyttades den planerade havspaddlingen till insjövatten.

Det var "bara" 7 anmälda till paddlingen och efter två sena återbud, lämnade 5 paddlare - Christina, Per-Erik, Ingvar, Leif och jag - kanotcentralen kl. 11.00 i lördags. Via sjön Vassbotten och Munkedalsälven tog vi oss till lägerplatsen vid Viksjöns södra strand. Efter att ha rest tälten, tog Ingvar, Leif och jag en eftermiddagstur österut genom Viksjön och halvägs till Ellenösjön. Den sista biten i en å som jag glömt namnet på. Motströms var det, men återfärden blev därmed behagligare. Mörkret hade lagt sig när vi återkom till lägerplatsen. Vi hade gott om ved och värmdes vid lägerelden under kvällsmaten, som för min del bestod av laxfilé med broccoli och lite olika kryddor, tillagat på Trangia. Vädret var så där. Det var inte ösregn, men inte helt torrt heller. Väderprognosen för morgondagen spådde mestadels uppehåll med en liten chans till sol på eftermiddagen. Bra tyckte Leif: "solen står så lågt nu så den skiner en bara i ögena". En natt med tilltagande regn och rått tält innebar minimalt med sömn. Nästa gång ska jag ta på mig en extra tröja vid sänggåendet. Till råga på allt missade jag att min paddelklocka fortfarande visade sommartid och jag  gick därför upp tidigare än nödvändigt. 

Söndagen paddlade vi långsamt tillbaka med två strandstopp. Strax intill lägerplatsen låg ett naturreservat som bl.a. hyste en annorlunda begravningsplatsen för familjen Koch. Nästa stopp blev vid ett vattenfall och därifrån knallade vi upp till Mondalesstugan - en läger och raststuga utmed Bohusleden. 

Trots dåligt med sömn var det en underbar helg. Vi såg en hel del spår efter bäver och några rejäla hyddor, men ingen bäver. Ingvar såg en kungsfiskare, men man vet aldrig... En ormvråk jamade, men höll sig bortom synhåll och korpar kraxade. Annars märktes hösten av i naturen. Nästa tur med Tjörns kajakklubb är glöggturen. Då handlar det om en dagsutflykt, varför det får bli alkoholfri för min del, såvida jag nu inte har chaufför med mig. Vill du veta mer om Tjörns kajakklubb hittar du information på www.tjornkajak.se och information om Bohusleden hittas helt följdriktigt på www.bohusleden.se.

Nya kajaken skymtar på några bilder. Blå och vit? Ja, det fanns tyvärr ingen i AIK:s färger.

Titel nr 2 bärgad!

Tog bilen till Stockholm i lördags morse. Hämtade upp Tobias i Linköping och lämnade samtidigt lite prylar och hembakat bröd till Ellen. 13.30 var vi framme på Söder. Valde bil för att det brukar vara lätt att hitta parkeringsplats kring Bondegatan, men det gäller inte lördag eftermiddag. Knökat var ordet. Efter lite snurrande och bidragande till växthuseffekten, hittades en ruta högt upp på Bondegatan. På väg ner till Björns lya höll jag bokstavligen på att snubbla på en kepsprydd Persbrandt. Gunvald Larsson lär vara blåvit, men Persbrandt är gnagare. Efter att Björn bjudit på ett par Newcastle tog vi T-banan till Råsunda. När vi bänkade oss högst upp på Östra hade matchen redan startat. En behaglig känsla. Det värsta som kunde hända var att blåvitt vann, men hur skulle de klara det? På Gamla Ullevi klarade de att trycka tillbaka gnaget i en halvlek. Då hade de en sandåker till hjälp som hämmade AIK:s ambition att spela sig igenom planen via mittfältet. Nu var Råsundas gräs så bra som en plan kan vara i november. AIK dominerade från början till slut och med bättre skärpa hade ytterligare några bollar trillat in bakom Kim C. Tur att Flavio var kallare på Gamla Ullevi än när han sköt högt över i "straffläge" i första halvlekens sista minut. När sedan Obolo spräckte IFK:s nolla var saken klar.

3 - 0 i matcher och 5 - 1 i målskillnad är siffror som talar sitt tydliga språk. De sansade blåvita fansen inser detta, medan andra gräver ned sig i allt från att AIK gjort för lite mål för att få bli svenska mästare till att presentera långa indiciekedjor om hur SvFF riggat AIK:s guld. Konspirationsteorierna började frodas redan för några månader sedan då det stod klart att AIK skulle vara med och kämpa ända in i kaklet. Den annars sansade fotbollsbloggen www.baraben.com har dragit sitt strå till stacken. Nu väntar vi bara på fotbollens egen "sanningsrörelse" där förvirrade blåvita själar kommer att leda i bevis att inte bara guldet var riggat. Allt från mordet på Palme till 11 september kommer att kopplas till AIK. Sebastian Erikssons ständiga "Linus på linjen-utbrott" förklaras med att han kidnappats av firman och släppts först efter att ha "programmerats". Vi följer med spänning och bävan "sanningen" på www.sanningenomguldet2lax9.nu

Så mycket härligare att vara gnagare och njuta av dubbla titlar.

Inte mycket paddling på den här bloggen just nu, men det kommer. Bara den värsta guldyran lagt sig.

Och drömmarna blev sanna...

Det hade räckt med oavgjort, men seger mot de oslagbara i deras ointagliga borg är nästan för bra för att vara sant. De blåvita orkade störa med hög press och sedvanliga inlägg i 45 minuter, men sedan var matchen AIK:s och Mutumbas. Extra härligt att en spelare som konstant hånats och häcklats av de blåvita fansen blev den som anförde AIK-offensiven. På lördag sitter jag på Råsunda tillsammans med sönerna för att se AIK ta årets tredje seger mot IFK och bärga titel nr 2 år 2009. Och skulle det bli förlust, so what....